Vilken upplevelse!

2011-01-12 21:06

Hur mycket man än har hört om Indien och om barnhemmet, så har man ändå inte kunnat ta in det! Jag har sett på kort hur andra som kommer hit får en blomsterkrans runt halsen. De gör nämligen så för att hälsa välkommen och visa respekt och vördnad.
Men när den träs över mitt eget huvud och doften av jasmin fyller hela luften när blommorna nuddar min hud, då känner jag mig välkommen på ett alldeles speciellt sätt. "Har de gjort dem åt oss?!"

Jag har också sett bilder på barnhemmets veranda, när alla arbetare och alla barn, både flickor och pojkar, står och tar emot en när man kommer.

Men när de börjar sjunga och klappa i händerna för att välkomna mig, när mina öron hör deras röster, när mina ögon får möta deras glada och nyfikna blickar, då märker jag hur mina ögon tåras. Jag blir berörd!

Naturligtvis har kyrkan som finns på området visats för mig på bild där hemma. Den är stor och fin med pelare inuti. Det har sagts mig att det får plats och kommer många människor på gudstjänsterna. Jag har också hört talas om att man kan höra sång och bön från kyrkan.
Men jag vill säga dig, att när jag sitter och äter frukost och lovsången från över 2 000 människor når mitt öra, då blir jag fascinerad! Jag förstår inte många av orden, men jag känner atmosfären och jag känner hur jag vill gå ner och titta.

När jag sedan närmar mig portarna in till kyrkan sitter det en massa folk i stolar utanför. På trappen upp till dörren ligger ofantligt många skor och inne i kyrkorummet är det överfullt!
Det är fantastiskt!! Det är helt enormt.
Jag har färdats hur många mil bort från mina egna sammanhang som helst. Det är en helt annan kultur, andra sånger och ett annat språk, men Gud och tron på honom är
densamma hos dessa människor.

Och efter att ha lyssnat till människor som berättar vad Gud har gjort för dem den senaste tiden, tänker jag på bibelordet: "Under och tecken ska följa dem som tror." Det är så det
fungerar här.

Joy och Annamma har jag själv mött i Sverige ett par gånger, men att få möta dem här nere, i Coimbatore, mitt i deras vardag, har gjort mig än mer imponerad! Och än mer ödmjuk inför deras stora hjärtan och självuppoffrande livsstil!
Jag ser hur människor tittar på dem med respekt. Jag ser hur de möter dem med vördnad. Jag ser hur hur mycket de betyder för så många!

Jag ser också hur barnen som bor här på hemmen är glada barn. De har fått ett hem med en "stor-familj", de får kärlek och omvårdnad. De får lära sig att hjälpa till och ta ansvar, de får gå i skolan, de får leka.
Joy och Annamma står som ledare för ett viktigt, viktigt arbete här nere!

Vad jag önskar att du också kunde få uppleva, och inte bara läsa, om det här! Jag önskar du skulle förstå att de hjälpmedel vi sänder hit ner verkligen gör nytta!

Jag har saker kvar att uppleva här som jag än så länge bara har hört om, som vi inte hunnit med ännu, och efter dessa dagar har jag stora förväntningar!
Indien är ett spännande land med många skatter. Särskilt människor!

Vi är så tacksamma för denna möjlighet som vi har fått, jag och Stefan, att få komma ner hit och möta verkligheten för dessa barn och vuxna.

Vi skriver snart igen!

Till dess: var välsignad!

/Diana

PS. Vi har tagit foton men kan tyvärr inte få ut dem just nu. Vi lägger upp dem så fort vi får möjlighet.

  • 1 kommentarer

Ralf säger (20110113, kl 9.45)

Vilken fantastisk förmån för oss i Sverige att få koppla med något i Indien.

Känner mig liten och ödmjuk med stor tacksamhet.

Skriv kommentar