Mat

2011-01-18 11:13

Livet handlar ganska mycket om mat! Eller? Det är en röd tråd som följer oss alla genom livet. Vissa av oss har så gott om det så att vi riskerar vår hälsa för att vi inte har vett att sätta stopp.
Andra har så lite att de gör vad som helst för att kunna skaffa lite till. Vi kan klara oss ganska bra utan det mesta, men inte utan föda.

Att kvinnor till exempel blir prostituerade här i Indien beror i
många fall på att de behöver käk, helt enkelt. Inga pengar - ingen mat. Har du dessutom ett litet barn så blir behovet ännu tydligare.
Tänk att inte kunna ge sin egen unge ens en liten macka med smör. Det går inte förstå.

På flickhemmet har vi nu, förutom tjejerna, några kvinnor med deras barn som kommer från fängelset. De har varit prostituerade men vill så gärna komma ur det och får en ny möjlighet på barnhemmet.

Vi var där och delade en dag tillsammans med dem. Det kunde ha varit jag som var där, övergiven av min man, tvingad till
prostitution. Med mina små killar. Det kunde ha varit jag som hälsade på de "vita främlingarna" som kom till mitt "hem" för att se hur vi har det... Om jag inte haft turen att födas i ett så rikt land med så bra lagstiftningar.

Mat är också en gest av respekt och gemenskap. Det lägger ju till att ännu mer fattas hos människor som inte har tillgången till den.

Jag skriver inte detta för att vi som har mat ska skämmas eller känna oss dumma för det. Nej, det är var människas rätt att få! Men kanske skulle man ibland vara lite mer tacksam... Kanske skulle man räcka ut en hand någon gång extra?

Som gäster bjuds vi på så mycket god mat här nere! Dagens lunch var särskilt spännande, för de har som sed här att komma med sju sorters risrätter till en havande kvinna i sjunde månaden.
Priya (föreståndarparets ena dotter) är just nu i sjunde månaden och vi hade turen att de valde att ge henne all denna mat just idag! Sju sorter plus kyckling och krabba serverades således. Wow!

Nu på kvällen kom (nästan) alla som vuxit upp här på barnhemet och sedan flyttat ut på besök. Fina familjer! Glada ansikten! Joys och Annamas "barn" och "barn-barn".

Det blir lixom än mer verkligt när man tidigare under dagen sett Priya prata med fyra tiggarbarn som hade sitt hem på gatan. De hade fått ihop lite pengar som deras föräldrar, just när vi var där, använde för att gå på bio. Den äldsta flickan skulle jag gissa var typ 14 och de andra tre yngre än henne.
Där satt de, precis brevid vägen, och åt något sjabbigt. Priya erbjöd dem att komma med henne och bo på barnhemmet och få gå i skola, men de sade att de blivit vana vid detta och inte ville. Det är oftast så, berättade Priya för oss.

Att sedan sitta i en samling med så många glada, friska, fina
familjer; att veta att de nog skulle ha varit på gatan - om de ens fortfarande levde - om inte Elida Children home hade funnits; det gör att jag ryser. Att jag fylls av tacksamhet för varje person som skickat en slant för att hjälpa Annamma och Joy i detta.

Jag blir stolt över att jag får lov att vara med!

Mat.
Det var också det Jesus använde sig av när han höll den "sista måltiden" med sina lärljungar. Det är bröd och vin vi kristna använder för att gemensamt minnas Jesu död och försoning.

I och med att Joy även är pastor i församlingen här, och hela hans familj är troende, får barnhemsbarnen med sig tron på Gud ut i livet. Ikväll när några av dem höll tal, nämde de just detta i stor tacksamhet.

På Elidas bondgård och på flickhemmet odlas en del grödor som används till mat till barnen och här på pojkhemmet har Priya startat ett bageri, som hon använder för att dra in några extra slantar till verksamheten.

Ja, maten är en röd tråd som följer alla. Gör den inte det, så vore vi inte...

Nu är det bara några dagar kvar tills vi reser hem. Det ska bli spännande att se vad de för med sig!

Hälsningar genom Diana

  • 0 kommentarer
Skriv kommentar