2012-07-10 16:10
Befinner mig i församlingshemmet i Hunnebostrand. Några av oss musiker har åkt i förväg med bilar, från Gotland, medan Elida seglar runt Sverige för att förenas med oss här på torsdag. Så länge ska vi ha lite gatumusik och spela i en kyrka i Bovallstrand.
Jag sitter och tänker tillbaka på föregående vecka. Det känns nästan surrealistiskt att vi var där mitt i centrum av Almedalsveckan.
Ringmuren som omgärdar Visby med sina tjocka skyddande väggar får mig att tänka på oss människor och våra murar som ska "skydda" mot oliktänkande människor. Det finns små gluggar där man ibland kan sticka ut sitt vapen och skjuta, men helst befinner man sig i skydd. Lite läckert att hela veckan är upplagd innanför murarna. Som en liten anekdot för att våga lyssna på varandra...
Så mycket folk. Så många ord. Så många hjärtan som slår.
Ändå upplever jag det som att de som talar varsamt samlat ihop argumenten i god tid och vässat dem likt de vassaste pilar. Man har synat dem från alla håll och sedan lagt dem i sitt koger för att vid lämplig tidpunkt plocka fram dem och skjuta sin "fiende" och punktera dennes framfart. Har man tillräckligt vassa "pilar" segrar man.
Men ibland känns det som att allt för många pilar skjuts mot huvuden.
Någon har sagt att det skiljer ca 25 cm mellan de som lyckas, på riktigt, utav de allra bästa fotbollsspelarna. Skillnaden är att kunskapen har flyttat ner från hjärnan till hjärtat.
Ska det till verkliga förändringar måste man träffa hjärtat på människor. För från hjärtat utgår själva livet.
Ofta kanske man egentligen inte heller behöver vara den mest vältaliga, man kommer långt om man ser den människa man talar med i ögonen och funderar över och bryr sig om hur dennes hjärtas rum ser ut.
Jag är tacksam att det finns människor som orkar engagera sig så för Sverige. Som kämpar med alla frågor som berör ekonomi, stat, samhälle, lagar, välstånd, hälsa, infrastruktur och you name it! Även om det finns brister och fallgropar så finns det väldigt mycket bra med Sverige! Och många vill Sverige väl.
Vad är gör Elida där då?
Den flytande kyrkan full av människor som frågat om att få vara med och arbeta ideellt ombord. I snart femtio år har det fungerat likadant - Olika folk, olika båtar, olika platser men samma budskap samma puls. Samma hjärta.
Ja, du vet ju redan att vi tror att Gud är. Att hans hjärta slår för dig och att vi önskar att människor ska våga vända sig Honom. För att presentera sig brukar Han ofta använda sig av dem som kallar sig för Hans.
Bara genom det att ordet "Jesus" står på båten får vi många, vad man skulle kalla, djupa samtal. Vi får lyssna, be och finnas där för människor mitt i livet och ibland nöden.
Genom sångerna och musiken får vi sprida glädje och får mycket gensvar genom leenden, skratt och tack.
Genom engagemanget får vi se hur Gud når in i människors hjärtan och hur saker sker i dem och i deras liv.
Alla vi som arbetar ombord har ju upplev det och man känner igen de stigar man tidigare vandrat på.
Uppgiften under Almedalsveckan är helt enkelt att låta Guds puls slå bland folket, i det offentliga rummet. Att de ska märka och känna att det finns liv. Att ingen politiker eller ledare för landet ska få för sig att Gud eller kyrkan är död. Den lever i alla högsta grad vi försöker riva ner murar och vi siktar direkt mot hjärtat!
Bless!
/Diana