2013-08-06 16:39
Hejsan hoppsan!
Jag är Anna, den där nya musiktjejen på Elida och nu har mina första fem veckor gått ombord. Det känns som tiden har sprungit iväg!!
Som alltid var det nervöst att komma till ett helt nytt sammanhang, men jag tror nog att allt har gått bra.
Utmaningar har det varit utan tvekan! För såhär är det: jag har alltid haft en fruktansvärd scenskräck. Men redan på första bryggmötet i Visby blev jag ut frågad av Kapten...!
Jag stod där och munnen bara gick och jag insåg, för första gången, att det ju inte handlar om mig. Det är inte pga den jag är som Kapten frågar mig massa saker - det är för att jag känner Jesus och för att jag vet att min berättelse kan få andra folk att möta Jesus.
Efter det bryggmötet trillande polletten ner i min skalle: Jag ska vara här för att berätta om Jesus, min bästa vän. Och det fick jag göra nästan varenda dag och jag märkte att folk hörde vad jag berättade om. Det är en märklig & underbar känsla!
En annan underbar känsla är att segla. Jag som är alldeles ny på havet har fått den fantastiska gåvan att inte bli sjösjuk, vilket hjälpte mig enormt på resan till Norge, eftersom det blåste väldigt mycket.
Men visst, det är klurigt att gå på toaletten när allt lutar och när allt gungar.
Annars på båten har jag fått äran att hjälpa till mycket i köket med Gustav, vilket mest beror på att jag har de konstigaste matvanor (läs: allergier), men det är en annan lite tråkigare historia..
Livet på en båt mitt i sommaren har ändrat en stor del i mitt liv, till det bättre. Jag har vuxit varenda dag och har aldrig varit lyckligare, som sagt. Gräset är mycket grönare och havet mycket blåare nuförtiden.
Jag kan inte tänka mig att någonsin göra något annat på sommaren än att vara ombord på Elida, där jag får sprida Jesus kärlek! Det har visat sig att ute på havet har jag funnit mig själv och lyckan.
Jag önskar er alla en fortsatt god sommar, och jag vill ge er all Guds rika välsignelse.
/Anna Olin (kristen sedan 1,5 år)
Ralf säger (20130807, kl 13.32)
Härliga bilder Anna och en myket uppmuntrande text!
Ralf säger (20130807, kl 13.31)