RESEDAGBÖCKER


Anders-Petter Sjödin, präst i Öjersjökyrkan, Furulunds församling i Partille:

Det finns historiska, teologiska, moraliska och personliga anledningar till varför jag åkte med på Elida till Israel.

Historiskt: Jag är i grunden historielärare och har sedan tonåren intresserat mig för Israels och judarnas historia.
Teologiskt: Min kristna tros judiska rötter, Israels unika roll i frälsningshistorien och landet som en öppen bok för den bibliska historien. Jesus, min förebild och frälsare, var jude, levde som jude och dog som jude i Israel, och de flesta av mina troshjältar var judar: Abraham, Moses, Josua, David, Nehemja…  

Moraliskt: Europas skuld i att systematiskt, på ett industriellt vis, försöka utrota judarna. Kyrkans skuld. Hitler ”bara slutförde det kyrkan hade försökt göra under 1 500 år”. Det var Sverige som kom med förslaget att J-märka alla judiska pass. Antisemitiska förbund har funnits i Sverige sedan 1889, och antisemitismens fasansfulla hydra sticker åter upp sitt fula tryne i vårt land. Historiskt okunniga och okänsliga har både Sveriges regering och Svenska kyrkan selektivt och negativt särbehandlat Israel. Jag känner en moralisk plikt att ta ställning. Gud talade till mig på en balkong i Jerusalem en gång att det var viktigt att ”prästerna gick före” (Josua 3:15).

Personligt: Min pappa blev arresterad två gånger 1938 när han varnade för nazismen och judeförföljelsen i Europa. Jag bjöd tidigt in överlevare från koncentrationslägren till min skola. 20 år gammal, 1975, åkte jag för första gången båt till Israel och arbetade ett år på två kibbutzer i Galileen. I 43 år har flera israeler varit mina nära, personliga vänner. Jag ledde Oasrörelsens första resa till Israel 1996, och 2017 en grupp på 33 personer från min egen kyrka. Då och då reser jag och min fru åker dit. ”Det är ett mycket gott land”, som Josua sade (4 Mos 14:7).

Men varför Elida? Jag kom ut till Hönö i augusti för att vinka av Elida, på något sätt kändes det historiskt. Jag blev då ombedd att komma upp på däck och be för Stefan Abrahamsson och besättningen. I en viskning utmanade han mig att hänga på från Cypern. Det passade inte in i mitt schema, men det gäckade mig, gav mig ingen ro. Bara någon vecka innan, kapitulerade jag och sade ja.
Det jag mötte i Larnaca var en härlig, fantastisk grupp människor. Kloka, äkta, informerade och Jesus-
älskande. Jag fick mycket stor respekt för kapten Abrahamsson. Han var mjuk och glad men också bestämd när det behövdes. Han ingav trygghet till alla.

Vad bär jag med mig? Åh, så mycket. Den ljumma, stjärnklara natten över Medelhavet, samma väg som Paulus seglade på sin första missionsresa, fast åt andra hållet. Och så det helt otroliga mottagandet i Herz­liya. Först en segelbåt, så en till, till slut 60–70 segelbåtar och även vindsurfare och RIB-båtar. De vinkade och spelade Abba, viftade med flaggor. När så någon slängde i massvis med röda rosenblad framför kölen – då grät jag. Det kommer att vara ett av mitt livs starkaste minnen.

Tänk vad lite kärlek och uppmuntran kan göra! Det är ett kämpande folk, som mot alla odds har skapat en modern och extremt innovativ stat. De har välsignat världen inom många områden, men som tack har de enbart fått kritik från världssamfundet, inte minst från Sverige. De tog emot vår kärlek. Jag tror ju på andliga principer och vi välsignade Israel och bad om frid över Jerusalem. Men jag tror också att rent mänskligt och politiskt har Elida gjort mer för att tina upp den frostiga relationen mellan våra länder än någon svensk regering har gjort under årtionden. Välsignelserna kommer att komma på olika sätt. 
Jag känner mig priviligierad och stolt över att ha fått träffa Elidas härliga team och att ha fått varit med på denna historiska pilgrimsresa.

          *          *          *

Anders Antblad, styrelseordförande för Stiftelsen Elida:

Det var en oförglömlig upplevelse som jag tror kommer att betyda mer än vi just nu kan föreställa oss för framtida relationer.

Som varande hängiven Israelsupporter, och dessutom engagerad i Elida sedan 2003, var det aldrig någon tvekan om att vara med när Elida för första gången, och dessutom under Israels 70-årsjubileum som modern stat, seglade in i Herzliyas hamn med budskapet om stöd till de förföljda kristna minioriternerna i Mellanöstern, demokrati och mänskliga rättigheter – och att det finns svenskar som älskar Israel och det judiska folket.

För er som var med på Hönö Klåva i augusti och hörde mitt avseglingstal så vet ni att relationernas mästare Jesus var med, och båten fick verkligen vara ett ”Kristusbrev”, då vi (ovanligt nog) fick docka till bryggan med aktern till, vilket gjorde att texten ”Sailing for Jesus” på båda sidor av båten syntes både för förbipasserande båtar och för varenda besökande som kom ombord. Vi var inte där för att evangelisera, men det gjorde båten ändå.

För mig personligen var det med stor förväntan och glädje som jag mönstrade på i Cypern. Min välgrundade kärlek till Israel och judarna började redan när jag var liten och satt i morfars knä och han läste Bibeln samtidigt som han visade bilder från sina resor i Israel så att jag direkt kunde se Gennesarets sjö samtidigt som han läste om hur Jesus kallade sina lärjungar där. I vuxen ålder har jag varit i Israel ett tiotal gånger, både som arbetande på kibbutz i sex månader och som turist, och jag har upplevt många av alla de högtider som judarna firar.
Att med detta i bagaget få komma tillbaka till Israel med svenska flaggan i topp på Elida och mötas av en sådan genuin uppskattning och tacksamhet som vi fick vara med om – det var fantastiskt välsignat. Att mötas av 60-talet båtar och vindsurfare som spontant seglade ut för att välkomna oss, och att vi tillsammans med dem ropade och sjöng omvartannat både svenska och judiska sånger – det gav intryck för livet.

Ytterligare upplevelser som gjorde starkt intryck var då flera av oss hade förmånen att få besöka den israeliske parlamentsledamoten Robert Ilatov, som just arbetar med minoritetsgrupper i Israel, i Knesset. Att få höra hur en politiskt vald parlamentariker, mitt i sitt förklarade av situationen i Israel , återkommer till bibelcitat flera gånger och talar om hur grundat Israel är på Gamla testamentet, gav ett djup åt hur viktigt detta landet är i denna sena tid. Liksom hur allvarligt de tar på budorden och dess funktion i vardagen.
Men det största var nog den kärlek och uppskattning vi svenskar fick uppleva ifrån alla(!) de israeler som kom ombord och gång på gång talade om hur mycket detta betydde för dem, att det fanns människor i Sverige som verkligen tyckte om dem och visade det i handling.

Herren sade säger i 1 Mosebok 12:3: ”I dig [Abraham] ska alla släkter på jorden bli välsignade.” Det judiska folket utgör 0,2 procent av världens befolkning, men har fått nästan hälften av alla Nobelpris sedan 1901. Nobelprisen tilldelas personer ”som gjort mänskligheten den största nytta”.
Vi behöver be för och välsigna det judiska folket.